Sidans innehåll

Arbeta med källor och referenser

Att arbeta med källor och referenser är en central del av det akademiska skrivandet. Genom att använda referenser i din text visar du vilken källa informationen kommer ifrån. Referenser är hänvisningar till källan.

Innehållet i en vetenskaplig text bygger på kunskap som du tagit till dig från källor, till exempel böcker, forskningsartiklar och annan kurslitteratur. Källorna är en utgångspunkt för det du skriver och fungerar som stöd för ditt resonemang. Ett syfte med att använda källor är att visa att du känner till tidigare forskning som gjorts inom det ämnesområde du skriver om. Det är viktigt att du kan hantera källorna på ett korrekt sätt i den löpande texten och i en referenslista så att läsaren vet varifrån du har hämtat dina kunskaper.

Skriva med referenser

Referenser är viktiga beståndsdelar i en akademisk text och anges både i den löpande texten och i en referenslista. Referenser anges med hjälp av ett referenssystem. Det finns huvudsakligen tre olika referenssystem: parentessystem, fotnotssystem och nummersystem. Inom de olika referenssystemen finns stilar, som Harvard, Oxford och Vancouver. Vilket referenssystem som är vanligast kan skilja sig åt mellan ämnesområden. Om du är osäker på vilket system eller vilken stil du ska använda kan du fråga din lärare.

Det finns olika sätt att ange referensen i texten beroende på om du fokuserar på källans information eller om du särskilt vill lyfta fram författaren eller författarna till källan. När du för ett resonemang med stöd i källor kan du hänvisa till källan i slutet av meningen, vilket innebär att din egen röst framstår tydligare i texten. Med parentessystemet kan det se ut som i exemplet:

Skrivande har många utmaningar (Andersson, 2018).

Om du särskilt vill lyfta fram författaren till källan och göra författarens röst tydlig i texten kan du skriva namnet i den löpande texten. Det kan göras på olika sätt. Med parentessystemet kan det se ut som i exemplen:

Enligt Andersson (2018) har skrivandet många utmaningar.
Andersson (2018) diskuterar skrivandets många utmaningar.

Sammanfatta och återge

Att arbeta med källor och referenser innebär att du använder och återger sådant du lärt dig av andras texter, men du gör det genom att sammanfatta och formulera innehållet med dina egna ord. Innan du börjar skriva en sammanfattning måste du därför ha läst källtexten så noga att du förstår vad författaren vill ha sagt. Försök att formulera huvudtanken med stycket eller kapitlet du läst. Det kan du till exempel göra genom att utgå från textens centrala begrepp och nyckelord som författaren ofta återkommer till.

Det är viktigt att du tänker igenom syftet med sammanfattningen eftersom det är avgörande för vad du väljer att ta med. Syftet kan till exempel vara att visa tidigare forskning på området som du skriver om eller att styrka ett påstående du gör.

Du kan signalera olika saker till läsaren genom att välja vilket verb du använder för att hänvisa till källan (referatmarkör). Med hjälp av referatmarkören understryker du att du använder en källa, samtidigt som du visar hur du förhåller dig till källan i din text.

Här är några exempel på verb som kan användas som referatmarkörer i olika syften:

menar eller skriver signalerar att du är neutral
påstår eller hävdar signalerar att du tar avstånd
visar eller pekar på signalerar att du håller med.

När du väljer referatmarkör kan du också visa vad som händer i källan och vad det är du vill lyfta fram. Är det en diskussion som författaren för eller en särskild poäng som du vill belysa? Då kan du använda en referatmarkör som signalerar just detta så att din formulering blir tydlig och precis:

Andersson diskuterar hur …
Andersson poängterar att …
Andersson problematiserar …

Du behöver också lägga till referensen med namn och årtal. Det gäller oavsett vilket referenssystem du använder. Om du till exempel använder ett parentessystem kan det se ut så här:

Andersson diskuterar hur … (Andersson, 2018).
I Andersson (2018) diskuteras hur …

Använda citat

Ett citat är ett avsnitt av en text som du återger ordagrant. En vanlig rekommendation är att inte använda för många eller för långa citat men det kan ändå vara befogat att citera, till exempel när du ska definiera ett begrepp eller när du vill diskutera ett särskilt påstående. Det kan också vara befogat att citera när något i källtexten är så kärnfullt formulerat att effekten skulle gå förlorad om du skulle sammanfatta det med egna ord.

Tänk på att citatet som du väljer att använda ska tillföra något till ditt resonemang och att det inte ska stå okommenterat. Du behöver förklara för läsaren vad du vill visa med citatet, till exempel med formuleringar som

Citatet är ett exempel på …
Av citatet framgår att …
Citatet visar hur …

Citat kan skrivas in i texten på tre sätt: som invävt citat, självständigt citat eller blockcitat. När formuleringen du vill citera består av några ord, eller upp till två–tre rader text, kan citatet vävas in i din text och omges av citattecken (”…”). Här är ett exempel på ett invävt citat:

Andersson menar att skrivandet har ”många utmaningar” (2015, s. 55).

Ett självständigt citat kan infogas i texten på det här sättet:

Andersson (2015, s. 55) skriver: ”Skrivandet har många utmaningar.”

När texten du vill citera är längre än tre rader rekommenderas i stället blockcitat. Blockcitat är ett fristående stycke som du skiljer från övrig löpande text genom indrag i vänstermarginalen och ibland även i högermarginalen. Det är vanligt att samtidigt minska radavståndet och teckenstorleken för att ytterligare markera att det rör sig om ett citat. Vid blockcitat används inte några citattecken.

Alla citat ska följas av en referens till källan, tillsammans med sidhänvisning.

Att citat ska återges ordagrant innebär att du inte får ändra på något i den text som du citerar, inte ens stavfel. Ett sätt att visa att felet finns i texten som du citerar är att skriva [sic] efter ordet som har ett fel. Det skulle kunna se ut som i exemplet:

Andersson (2015, s. 55) skriver: ”Skrivadnet [sic] har många utmaningar.”

Sammanställa en referenslista

Alla källor du använder och refererar till ska även återfinnas i en referenslista (ibland kallad källförteckning eller litteraturlista) i slutet av ditt dokument. Hur litteraturlistan ska se ut beror på vilket referenssystem och vilken stil du använder.

Referensstilar

Kontakta universitetsbiblioteket om informationssökning och referenshantering.

Referenshantering med programvara

Det finns referenshanteringsprogram som kan användas för att samla och utforma referenser och referenslista. Programmen kan underlätta för dig att hålla ordning på referenserna i din text enligt det referenssystem och den stil du valt att använda.

Universitetsbiblioteket erbjuder visningar och information om hur du kommer i gång med att använda referenshanteringsprogrammen Endnote och Zotero.

Hjälp med Endnote och Zotero på ub.gu.se

Plagiering – vad är det?

Plagiering innebär i akademiska sammanhang att presentera någon annans text eller annat material som om det vore ens eget, till exempel genom att inte ange källa eller markera ett citat.

Exempel på plagiering är att:

Använda formuleringar ur någon annans arbete och endast byta ut några få ord mot synonymer oavsett om du anger källan eller inte.
Omformulera och återge innehållet i någon annans arbete utan att ange källan.
Återge någon annans text genom en ordagrann översättning, utan att visa att det är ett citat som du översatt.
Kopiera och återge tabeller, diagram eller bilder från någon annans arbete utan att ange källan.

Plagiering är allvarligt och ses som ett brott mot god akademisk sed. Om en student misstänks för plagiering behandlas ärendet av universitetets disciplinnämnd.

Mer information finns på sidan Fusk och plagiat