Lärare på läkarprogrammet får utmärkelse för pedagogisk skicklighet

Grattis Helena! Vad betyder den här utnämningen för dig? Hur ska du fira?

– Tack! Det känns väldigt roligt! Jag har fått många gratulationer från kollegor. Jag har hållit på med utveckling av undervisning och pedagogik inom läkarprogrammet i ganska många år. Så det känns som ett kvitto på att det arbetet gör skillnad. Jag ska fira med min kollega Helena Filipsson Nyström, som också har fått utmärkelsen. Vi ska gå ut och äta något gott tillsammans.

Vad är det roligaste med att vara lärare?

– Att vara med och se hur studenterna växer och utvecklas över tid. Inte minst de doktorander jag har handlett. Att se hur deras kunskap växer kring hur forskningsprocessen bedrivs, hur man sammanställer och tolkar resultat och även i själva skrivprocessen. Att stötta dem under den resan är väldigt stimulerande och även att försöka inspirera dem att fortsätta med forskning och utveckla sin egen undervisningskompetens. Hela vägen från student till docent helt enkelt. 

Är det något du tycker är svårt?

– Det kan vara en utmaning att motivera studenter att delta i aktiviteter som inte är obligatoriska, men som ändå är viktiga och givande. Att inspirera dem att inse att lärande är långsiktigt och livslångt – det handlar inte bara om att klara tentor.

 Vad är viktigt för dig när du undervisar? Hur skulle du beskriva dig som lärare?

– Det är viktigt för mig att ha hög kompetens inom de ämnen jag undervisar i. Det kan förbättra interaktionen med studenterna och även ge möjlighet att skapa intressanta fördjupningar. Att beskriva sig själv som lärare är svårt och ligger kanske mer på andra att värdera, men min intention är att vara engagerande och lyhörd.

Vad gör du för att skapa ett tryggt klimat och hur utvecklar du din undervisning? 

– Det är viktigt för mig att ta tillvara på studenternas återkopplingar, både från kursutvärderingar, i kursnämnder och andra sammanhang. Det ger viktig vägledning i vårt utvecklingsarbete. När det gäller trygghet så försöker jag skapa ett förhållningssätt där inga frågor är dumma. Alla frågor fyller en funktion och ger möjlighet till reflektion och utveckling. Vi lär oss tillsammans genom varandras frågor och kommentarer och efterföljande samtal. 

Hur har lärarrollen förändrats, jämfört med när du själv var student? 

– När jag läste medicin var det mest katederundervisning med envägskommunikation. Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) skedde ofta i stora grupper och vi studenter hade en ganska passiv roll. Pedagogiken har förändrats mycket sedan dess. Den är mer diversifierad och bygger mycket mer på aktivt studentdeltagande och interaktion mellan lärare och studenter. Det kan handla om seminarier i mindre grupper som utgår från verkliga patientfall, eller ’flipped classroom’-pedagogik med fokus på diskussion och återkoppling. Nu stimuleras studenterna även att vara mer aktiva under VFU, vilket ställer högre krav på både studenter och lärare.

TEXT OCH FOTO: KARIN ALLANDER