Vad är det roligaste med att undervisa?
– Att tänka igenom hur det kan bli så bra som möjligt för studenterna, så att de får med sig det viktigaste inom mina ämnesområden, farmakoterapi och evidensvärdering, in i sitt framtida yrkesliv.
Hur tänker du när du planerar din undervisning?
– Jag börjar ofta med att fråga mig vad som är viktigast att studenterna får med sig från ett undervisningsmoment. I nästa steg funderar jag på vilket pedagogiskt upplägg och vilka verktyg som passar bäst.
– Ofta blir det bättre om studenterna själva får vara aktiva, till exempel genom bikupor eller interaktiva röstningssystem. Då får de möjlighet att tänka själva och ta ställning utan att det blir så mycket press. Som lärare får jag samtidigt möjlighet att diskutera och bemöta eventuella missuppfattningar.
Vad driver dig att fortsätta utveckla undervisningen?
– Min drivkraft som lärare handlar i hög grad om att bidra till att nästa generation blir så väl förberedd som möjligt inför de legitimationsyrken som väntar. Detta innebär att undervisningen behöver vara relevant och användbar, och att den kontinuerligt behöver utvecklas för att vara aktuell. Det gör arbetet lärorikt och meningsfullt.
Kan studenterna också lära dig något?
– Absolut. Ett illustrativt exempel kommer från ett undervisningstillfälle om interaktionsvarningar, det vill säga varningar om potentiella risker med att använda två läkemedel samtidigt. Efter att vi gått igenom det vetenskapliga underlaget för ett specifikt läkemedelspar diskuterade vi hur varningen hade klassificerats och om den hade kunnat klassificeras på något annat sätt.
– Jag hade förväntat mig att en viss kategori skulle föreslås, men i stället föreslogs en helt annan kategori, som dessutom motiverades mycket väl utifrån det vetenskapliga underlaget. Det blev verkligen en aha-upplevelse för mig att inse att det kunde finnas goda argument för att placera varningen i tre av de fyra kategorier som används för att spegla klinisk betydelse.
– Exemplet visar både hur komplext området är och hur mycket man kan lära sig genom att resonera tillsammans. De lärdomar jag får med mig genom engagerade och reflekterande studenter är både värdefulla och inspirerande.
Hur tänker du kring AI i undervisningen?
– AI är ett fantastiskt hjälpmedel som blir allt bättre. Samtidigt finns det fallgropar, inte minst inom mina ämnesområden.
– En utmaning med AI är att felaktiga svar kan framstå som trovärdiga och välgrundade. Att kunna identifiera sådana fel kräver goda ämneskunskaper. Detta gör ämneskunskap, i kombination med ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt, viktigare än någonsin.
Vad vill du framför allt att studenterna ska få med sig?
– Inom farmakoterapi såväl som andra fält publiceras ständigt nya studier och kunskapsläget förändras. Därför är förmågan att kritiskt och strukturerat tolka, värdera och använda kunskap central. Att få bidra till att studenter utvecklar den förmågan känns både viktigt och stimulerande.
TEXT: Josefin Bergenholtz
