Här prövas läkarstudenterna i verklighetsnära patientfall
En klocka ringer och nästa patientfall börjar. På termin 9 väntar läkarprogrammets mest omfattande OSCE, med tio stationer där studenterna prövas i kliniskt omdöme och praktisk handläggning.
När läkarstudenten Anton Wöhrer är klar med sin OSCE känns det skönt att ha den praktiska tentamen bakom sig. Han beskriver examinationen som både nervös och relevant.
– Det är väldigt likt verkligheten, och jag tycker egentligen att vi borde ha fler liknande tentor, även om jag förstår att det är resurskrävande. Det svåraste var tidspressen, särskilt att hinna ta en bra anamnes. Men det känns som en bra övning inför att arbeta kliniskt, säger Anton, som konstaterar att han genast får nytta av erfarenheten i sitt kommande sommarjobb som läkarassistent.
Patientsäker vård
OSCE, Objective Structured Clinical Examination, är en praktisk och fallbaserad examination i simulerad klinisk miljö. Denna examination är en del av det nya läkarprogrammet, som är legitimationsgrundande. På termin 9 är OSCE en spärrtentamen som studenterna måste klara innan de kan börja termin 11.
– Vi vill alla studenter väl, och de allra flesta blir godkända utan problem. Men examinationen behöver vara tillräckligt skarp för att vi ska kunna känna oss trygga med att de som går vidare har den kliniska kompetens som krävs, säger Sam Polesie, examinationsansvarig för termin 9.
OSCE på termin 9 omfattar tio aktiva stationer och sex vilostationer. Vid de aktiva stationerna möter studenterna situationer från olika delar av vården, från vårdcentral till akutmottagning och specialistvård. Vid varje station får de två minuter för att ta del av instruktionen och sex minuter för att handlägga fallet.
Vanligt och farligt
Liksom läkarprogrammet i stort fokuserar examinationen på det som är vanligt och det som är farligt. Här prövas faktakunskaper, kliniskt beslutsfattande, prioriteringar och kommunikation med patient eller medarbetare.
– Studenterna ska självständigt kunna hantera kliniska situationer på ett patientsäkert, patientcentrerat och evidensbaserat sätt. Det handlar inte bara om att komma fram till rätt diagnos, utan också om att ställa relevanta frågor, prioritera rätt och veta när man behöver ta hjälp, säger Frida Strömberg Celind, OSCE-ansvarig lärare.
Ämnesområdena varierar mellan tentamenstillfällen, men kan bland annat omfatta akutmedicin, allmänmedicin, anestesi och IVA, infektion, internmedicin, kirurgi, neurologi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, psykiatri, ögon, dermatologi samt öron-näsa-hals. Särskild vikt läggs även på professionell utveckling.
Sex minuter i rummet
I varje rum finns minst två bedömare, en kliniskt verksam läkare och en lärare från programmet. Bedömarna kan vid behov ge viss vägledning, så att studenten får möjlighet att komma vidare, men utan att lösa uppgiften åt studenten. I digitala protokoll markerar de sedan om studenten genomför de moment som krävs. Det kan bland annat handla om att överrapportera till bakjour på ett relevant sätt, föreslå rätt inledande diagnos, rekommendera fortsatt handläggning och behandling eller ta en relevant anamnes.
På varje station görs en övergripande bedömning av studentens prestation. Varje station kan ge upp till tio poäng, och för att bli godkänd poängmässigt behöver studenten nå upp till ungefär två tredjedelar av maxpoängen.
– Man kan misslyckas tydligt på en av stationerna och ändå bli godkänd på tentan. Men det är skillnad på att missa ett moment och att ta ett patientfarligt beslut, som att skicka hem en patient med misstänkt hjärtinfarkt. Vi tittar också på om studenten verkar haft en tillfällig låsning eller om misstaget är en del av ett genomgående mönster, säger Sam Polesie.
En patient med huvudvärk
I ett av rummen sitter figuranten Carina Götesjö. Hon spelar en patient som söker vård på vårdcentral för ihållande huvudvärk och är orolig för att det kan vara en hjärntumör. Studentens uppgift är att möta patienten, ställa relevanta frågor, ge ett tydligt svar på patientens oro och bedöma nästa steg i handläggningen.
– Jag tycker om att spela min roll och att möta studenterna. Men efter ett tag börjar jag känna mig som en papegoja som upprepar samma saker hela tiden, säger Carina Götesjö.
I samma rum bedöms studenternas prestation av Bledar Daka, professor i allmänmedicin, och Olle Vinensjö, allmänläkare vid Billingens vårdcentral i Skövde.
– Man märker att anspänningen är hög hos flera av studenterna, och det är ett prov som genomförs under stor tidspress. Men generellt tycker jag att studenterna är väldigt duktiga trots den pressade situationen, säger Olle Vinensjö.
Efter varje student jämför bedömarna sina intryck, särskilt när en prestation ligger nära gränsen för godkänt.
– Vi ser det vi behöver se, och oftast är vi överens i vår bedömning. Det kan finnas små skillnader när vi sammanfattar vad vi har sett under studentens möte med patienten, men då går vi igenom det tillsammans, säger Bledar Daka.
Omfattande planering
För att säkra likvärdig bedömning har alla bedömare gått en utbildning inför OSCE. En nyhet vid årets examination var att bedömarna också kunde markera väl godkänd prestation på en station, även om slutbetyget fortfarande är godkänt eller underkänt.
– För studenten kan väl godkänt bli ett kvitto på hög kompetens inom ett område. Samtidigt ger resultaten viktig återkoppling till kursledningen: om många har svårt på en station behöver vi kanske se över undervisningen, säger Frida Strömberg Celind.
Bakom examinationen finns en omfattande organisation. Den inkluderar nära hundra studenter, ett femtiotal lärare och administratörer samt många figuranter som spelar patienter i de olika stationerna.
– OSCE är en stor apparat, med många personer, rum och tider som ska samordnas. Det kräver mycket förberedelser för att flödet ska fungera, och det är roligt att se när allt väl rullar som det ska, säger Maria Mardini, OSCE-samordnare på Sahlgrenska akademins kansli, Göteborgs universitet.
