Utopin som väg till förändring fokus för panelsamtal

Bild

Hej Nike, berätta mer om kursen på programmet som samtalet är del av.

Kursen (Det offentliga samtalets praktik) syftar både till att fördjupa de kunskaper vi fått under tidigare kurser och till att ge oss möjlighet att omsätta dem i något mer praktiskt. Det genomgående temat har, precis som kursens namn antyder, varit offentlighet och allt vad det innebär – eller inte innebär.

Vi har bland annat berört teman som folkbildning, yttrandefrihet och dess begränsningar, övervakningskapitalism samt politiskt konsensus och motstånd. Vår uppgift var att under sex veckor, parallellt med litteraturläsningen, fundera över vad vi upplevde som aktuellt i den svenska offentligheten och utifrån det anordna panelsamtal tillsammans med Göteborgs Stadsbibliotek.

Hur kom ni fram till att ni ville fokusera på temat utopier?

Vi kom ganska snabbt fram till att utopi var det tema vi ville att panelsamtalet skulle behandla. Vi upplever, precis som många andra, en allt större hopplöshet kring samhället och dess utveckling.

Vi började därför fundera på vad som egentligen kan bidra till förändring och till något annat, och kände alla att det fanns något viktigt i tanken om utopin.

Hur gick planeringen till?

Vi bestämde oss för att dela upp utopi i en mer teoretisk och en mer praktisk del, eftersom vi fick möjlighet att hålla två samtal.

Vi började fundera på vem som skulle kunna hjälpa oss att förstå vad utopi som teori och koncept faktiskt innebär. Med hjälp av en av våra lärare kom vi i kontakt med en docent och lektor i idé- och lärdomshistoria (Hjalmar Falk, reds.anm), och han passade perfekt för uppdraget. Som tur var ville han gärna delta också.

Till den praktiska delen ville vi bjuda in personer som arbetar med olika saker men som, enligt oss, har utopin närvarande i sitt arbete. Vi kontaktade fyra personer som – hör och häpna – alla tackade ja till att delta. Så vi hade väldigt mycket tur; det var faktiskt inte särskilt svårt alls.

Vilka utmaningar stötte ni på under arbetets gång?

Det svåraste var dels att vi var så många som arbetade med projektet – närmare bestämt 14 personer, vilket är betydligt fler än vanligt. Därför fick vi lägga mycket arbete på att organisera oss och hitta fungerande arbetsformer. Vi löste det genom att dela in oss i mindre grupper med egna ansvarsområden.

Vi kämpade också en del med att ringa in vad utopi faktiskt är och hur, eller om, vi skulle avgränsa ett så brett ämne. Vi var lite rädda att publiken skulle undra vad vi egentligen ville förmedla om temat blev alltför öppet.

Hur upplevde du själva kvällen?

Kvällen blev över allas förväntan. Utifrån våra beräkningar kom över 70 personer för att lyssna, och båda samtalen blev väldigt intressanta och givande.

Det andra panelsamtalet handlade mycket om motstånd och om hur vi alla har möjlighet att göra motstånd på olika sätt, vilket kändes fint. Jag upplevde också att publiken var engagerad och diskuterade mycket med varandra under pausen. Det är nog det jag känner mig mest nöjd med, eftersom det just var samtal och möjligheten till motstånd som vi ville inspirera till.

Jag vill också ge en extra eloge till våra två moderatorer, som genomförde sina respektive samtal väldigt väl.

Vilken roll tycker du att panelsamtal spelar i vår samtid?

Vi tycker absolut att panelsamtal fyller en viktig funktion i samhället och kan vara ett användbart format. Det ger människor möjlighet att ta del av perspektiv och frågor som de kanske annars inte hade stött på, vilket är viktigt för det demokratiska arbetet.

Samtidigt är panelsamtal inte alltid så lätta att delta i. Det finns ofta olika trösklar, både ekonomiska och sociala, som kan göra att människor inte tar sig till ett panelsamtal. Det gäller både deltagare i panelen och publiken.

Just därför blev det extra givande att själva få skapa ett panelsamtal och på riktigt testa hur vi kan arbeta med allt vi lärt oss hittills på mastersprogrammet. Det var jättekul!

Av: Erik Pedersen