- Hem
- Blandade känslor när gamla T8 går i graven
Blandade känslor när gamla T8 går i graven
Under januari avslutas den sista upplagan av termin 8 (T8) på det gamla läkarprogrammet. Efter över 20 års arbete i kursledningen berättar Cecilia Engström-Mattisson och Ralph Peeker om erfarenheter, utmaningar och förändringen till nya T7.

Nu går termin 8 (T8) på det gamla läkarprogrammet i mål för gott. Nya termin 7 (T7) hade premiär i höstas och ersätter gamla T8 som en del av det nya legitimationsgrundande läkarprogrammet.
– Jag har jobbat med T8 sedan 1999. Det är blandade känslor nu, men 51 terminer i rad är mycket. Det kanske får räcka ändå, säger kursledaren Ralph Peeker, professor i urologi vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Kursledarkollegan Cecilia Engström-Mattisson har också varit med i mer än 20 år.
– Jag var amanuens 2001–2002 och blev sedan delkursledare, kursledare och examinator. Totalt har jag deltagit i kursledningen för T8 under 47 terminer, säger Cecilia som är adjungerad universitetslektor och forskare inom kirurgi vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Givande arbete med utmaningar
Vad har varit roligt och jobbigt? Och vad kommer ni att sakna mest?
– Nästan allt har varit roligt, utom under pandemin då vi inte fick undervisa och tentera studenterna på plats. Det var tråkigt. Sen var det arbetsamt och lite nervöst att få till det här monumentala arbetet med två parallella kurser som vi har haft under hösten. Vilket jävla jobb! Men nu är det fixat och det har gått bra, säger Ralph.
Undervisning kan inte längre betraktas som fritt valt arbete
– Jag har alltid tyckt om att undervisa och få se blivande kollegor vara redo att ”flyga fritt” och känna sig trygga i rollen som blivande läkare. Det jag kommer sakna mest är att undervisa studenterna i skarpt läge, säger Cecilia, och fortsätter:
– Det är en utmaning men också väldigt givande att på olika sätt ta hand om studenterna. Att skapa en god och tillåtande lärandemiljö men också få dem att ta eget ansvar för sin undervisning.
”Färre kan flyga under radarn”
Hur ser ni på den nya T7 som nu kommit istället för gamla T8?
– Vi har försökt att successivt lyfta upp undervisningsnivån under de senaste åren, för att det inte ska behöva ändras så mycket in i den nya legitimationsgrundande utbildningen. Utbildningen i T7 kondenseras en hel del. Men samtidigt får studenterna, som tur är, öva ännu mer praktiskt, säger Cecilia.
Det nya EPA-systemet (Entrustable Professional Activities) innebär att en massa praktiska kliniska moment ingår i utbildningen.
– Det gör ju att färre studenter försöker ”flyga under radarn”, vilket vi ibland har sett tidigare, säger Cecilia.
– En annan fördel med EPA är att det också tydliggör kraven på lärarna. Undervisning kan inte längre betraktas som fritt valt arbete, säger Ralph.
Cecilia Engström-Mattisson:
– Undervisning måste premieras på samma sätt som kliniskt arbete och forskning. Annars riskerar undervisningsmeriter att urvattnas.
Musik och traditioner
Jul- och våravslutningarna på T8 har blivit en tradition där kursledningen spelar musik och sjunger för och tillsammans studenterna.
– Cecilia och jag har gjort detta i över tio år. Det är mycket uppskattat, säger Ralph Peeker.
– Det är roligt att först göra musik tillsammans, ibland till och med stämsång med studenterna, och bjuda på fika för att sedan ta de mer allvarliga delarna som information om slutexaminationen och tid för kursutvärdering, säger Cecilia Engström-Mattisson och fortsätter:
– Vi båda älskar att göra musik och dela med oss av den känslan. På detta sätt kanske vi också kan visa att det är viktigt att ha kvar hobbys för att återhämta sig, orka och i längden klara ett krävande och engagerande arbete som exempelvis läkaryrket.
Text: Jakob Lundberg