Den första utgåvan av Metodpraktikan: Konsten att studera människor, organisation och samhälle kom ut för 22 år sedan. Det är en handbok för den som vill ta ett helhetsgrepp på empirisk samhällsforskning, och nu är den sjätte upplagan reviderad och klar. Författarna till boken är statsvetarna Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson, Anders Sundell, Ann Towns och Lena Wängnerud.
Universitetslektor Anders Sundell har deltagit i arbetet med att revidera Metodpraktikan för första gången.
Anders, vilken relation hade du till boken tidigare?
– Jag har både haft den som kurslitteratur under min utbildning och använt den i min undervisning som metodlärare. Jag gillar verkligen den nyfikna och entusiastiska inställningen som genomsyrar boken, men har också märkt att många studenter hakar upp sig på vissa saker. I den senaste upplagan har vi försökt slipa bort dessa saker, och nu återstår att se om det dyker upp några nya skavanker som studenterna kan ha åsikter om.
Den sjätte upplagan är helt omskriven och det finns helt nya kapitel, vad handlar de om?
– Dels har vi omarbetat bokens inledande delar och skrivit tre nya kapitel som handlar om att formulera en forskningsfråga, välja metod och välja fall till sin undersökning. Allt detta finns med i tidigare upplagor men nu har det gjorts mer konkret, hoppas vi. De andra nya kapitlen handlar framför allt om kvalitativ metod – det är två nya kapitel om att tänka i kategorier snarare än variabler och att upprätta analysschema. Vi har också skrivit nya kapitel om jämförande fallstudier, processpårning och elitintervjuer. Men i princip alla kapitel har skrivits om, ofta mycket.
Boken är väldigt användbar för studenter men på vilket sätt skulle en person utanför universitetet kunna ha glädje av den?
– Samhällsundersökningar görs på många ställen utanför universitetet, både i företag och på myndigheter. För att ta reda på saker på ett systematiskt sätt och minska risken att man lurar sig själv behöver man tänka på metoden, och då är boken användbar. Sen tror jag också att alla skulle ha nytta av att fundera på hur man ställer och besvarar frågor om samhället, även om man inte jobbar med det.
Vad i konsten att studera människor, organisationer och samhällen är mest tillfredsställande för dig som statsvetare?
– När man ser sig om i världen kan man ofta få intrycket av att samhälle och politik inte går att förstå. Det är för mycket som samspelar. Metod är fantastiskt, för att det hjälper oss att strukturera vårt tänkande och faktiskt bena ut vad som pågår. Även om man sällan får entydiga svar är det väldigt tillfredsställande när man åtminstone kan ställa frågan på rätt sätt. Det gillar jag!
